Vi firade segrar och sörjde förluster ihop...

För någon vecka sedan startade vi vår tillbakablick “Röster från förr” när vi samtalade med förre Giffen-tränaren Bertil Andersson. Han skickade vidare bollen till tidigare storspelaren i Båstads GIFs herrlag Jimmy Nilsson med frågan, Varför lydde du inte mitt råd och gick till Halmstads Bollklubb och har du nånsin ångrat ditt beslut?

När Jimmy kliver in i klubbstugan så är det med trygga och vana steg. Han har varit här många gånger förr eftersom Båstads GIF är hans moderförening, och han är uppvuxen bara en utspark från Örebäcksvallen. När Jimmy får frågan från Bertil så bryter han ut i ett litet leende men svarar rätt omgående.

- Både jag och nej. Ja för att det hade varit roligt att se hur långt jag kunde komma. Jag tror att jag hade haft chansen att ta en plats. Men samtidigt så hade jag rätt stora problem med skador i slutet av min karriär. Jag hade lätt för att få bristningar så större delen av mina sista år var jag ständigt skadad och då kände jag att det inte var roligt att hålla på längre. Dessutom var det i samma veva som jag fick mitt första barn.

Jimmy var sin moderförening trogen förutom en kort utflykt till grannklubben Hov. Suget efter kompisarna blev för stort.

- När jag spelade i Hov så var jag nere en träning med Båstad och helt plötsligt kände jag att det var väldigt mycket roligare att träna i Båstad med mina gamla lagkamrater så jag vände hem igen och spelade några år till i klubben.

Debuten i A-laget gjordes som 16 åring och sedermera blev han bofast i truppen som 17 åring, under överinseende av Ingvar Andersson. Med en start som ytterback förflyttades han sedan in som mittback. Han var själv inte drivande att vara med i seniortruppen utan tyckte det var nog så roligt nog att spela med äldsta pojklaget och juniorlaget. Men kvaliteterna som Jimmy ägde behövdes även i seniortruppen.

- Min styrka var min spelförståelse och min snabbhet. En gång kommer jag ihåg att jag klev fram lite på en hörna. Motståndarlaget vann boll och ställde om med en lång passning som friställde en forward från mittplan, men innan han var framme och avslutade så var jag ikapp och tog bollen av honom. Min sista match i Giffen gjorde jag som 28 åring.

I dag är Jimmy fortfarande aktiv i föreningen som medhjälpare i damlaget. Tyvärr är damtruppen lite tunn i dag vilket känns tufft. Dock bygger man inte ett helt nytt lag över ett år, det tar många år att bygga ett lag. Efter klubbens satsning på att förbättra vår anläggning tycker Jimmy att det är dags att göra andra satsningar.

- Min uppfattning är att vi behöver utveckla idrotten mer i föreningen nu när vi under några år satsat stort på vår anläggning. Den är nu jättefin, men det är dags att vi börjar fokusera mer på våra aktiva. Kanske behöver vi göra en rejäl satsning på seniorlagen, båda dam och herr.

Jimmy pratar vidare om fina minnen och precis som Bertil kände under förr intervjun så finns det en speciell känsla kring Båstads GIF. Den klassiska Giffa-känslan tror Jimmy kommer från sammanhållningen sedan lång tid tillbaka. Lite som en kultur som sitter i väggarna.

- På min tid spelade vi först matchen ihop och sedan umgicks vi rätt tätt tillsammans efter matcherna. Det var till och med så att innan vi ibland skulle ut på byn tillsammans så samlades vi på Giffen. Vi bytte alltid om tillsammans i omklädningsrummet och firade segrar och sörjde förluster ihop. På det sättet skapar man en hållbar sammanhållning.

Av flera minnen som vi pratar om så finns det några som Jimmy tycker sticker ut. Det starkaste minnet från tiden som aktiv i Båstad var när div 4 laget Giffen mötte Allsvenska Djurgården i en match på Örebäcksvallen.

- Det gick väl inte så jättebra för laget i den matchen men jag gjorde en kanonmatch och fick mycket beröm efter matchen. Jag kommer ihåg att både motståndare, supportrar och medspelare gav mig många positiva kommentarer efter matchen, vilket var väldigt roligt. Jag minns också en match när jag var 18 år gammal och lokalpressen som då skrev mer om lokalfotbollen gav mig 5 NSD bollar efter en match.

När vi börjar prata om personer som Jimmy själv kommer ihåg från sin tid i Båstads GIF och som han skulle vilja nämna så glimmrar det till ett leende. Flera personer dyker upp i minnet som lockar fram frågor.

- Ingemar ”Mara” Bengtsson var en stor supporter i Båstads GIF. Han var kanske vår största supporter och missade nog aldrig en match. Han och hans kamrater hördes nog ändå bort till kyrkan med sina kommentarer under matcherna, skrattar Jimmy. Dessutom är det han som skänkt konstverket stegen som pryder infarten till Örebäcksvallen. Den skall väl symbolisera Giffens klättring mot högre divisioner.

När mörkret börjar lägga sig i Båstad så har det gått lite mer än en timme och vi har gjort en djupdykning i en av Båstads GIFs främsta fotbollsspelares karriär under nittio och tjugotalet. Jimmy har gett oss flera förslag till nästa person som skall intervjuas. Vem det blir får ni vänta med att se till nästa gång.

Mats-Ola Borglund